Ibland saknar jag att skriva så att det gör ont. Vet inte riktigt vart det smärtar, det är mer som en tomrum som värker. Jag har ingen riktig ursäkt till varför jag inte skriver mycket just nu. Tar mig kanske bara inte tid, tid att finna ron, finna lugnet. Dör kanske en stund framför tvn. Önskar att jag istället åtminstone tog upp telefonen och ringde mina älskade vänner. Jag ska hitta en förändring till nästa år, året som strax är här. Tror att jag ska hitta något så tråkigt som en rutin för att ringa, att skriva texter, att planera in saker som får mitt inre att frodas än mer.

Samtidigt är jag så glad över det jag har. Glad över mina upplevelser, mina relationer, mina vänner, kamrater, min familj och den utökade familjen, framför allt är jag tacksam för den kärlek jag får känna till min son. Skulle kunna gråta bara av att tänka på den och på honom.

Jag lär mig nya saker hela tiden, nya som både gör ont, som berikar, som får mig att växa. Nya människor har kommit in i mitt liv. De är underbara, besvärliga, härliga och kräver att jag faktiskt fått skärpa mig på en del av mina egensinniga områden. Det är bra. Det tar energi och det är livet.

Häromkvällen låg jag och min son på övervåningen i hans röda brandbilsäng. Jag hade läst lite extra länge i kvällsboken och vi diskuterade sedan i mörkret det vi läst. Stjärnan i sovrumsfönstret gav rummet ett svagt mjukt sken. Jag tackade honom för en fin dag, allt det vi gjort ihop. Han tackar mig tillbaka. Jag säger: Vad vi har det bra tillsammans. En liten tystnad sedan svarar han: Mamma, det blir inte bättre än så här. Jag känner av hela mitt hjärta att han har sant. Livet kan inte bli så mycket bättre, för vi har det så otroligt bra. Visst kan han ha önskningar om saker och upplevelser och jag om att få fungera lite bättre, att slippa bli sjukpensionär, ha det en snutt bättre ekonomiskt men jag, vi, har allt av betydelse. Vi har kärlek och varandra, fina människor omkring oss, vi har mat och ett hus. Vi har till och med en bil som fungerar, som underlättar vardagen. Vi har faktiskt allt.

Tack alla ni fina, tack för året som varit, för året och åren som kommer. Låt oss ha de bra, låt oss stötta varandra vidare då det behövs, heja på varandras lag, låt oss glädjas av varandras framgångar och lycka, låt oss tillsammans kämpa mot Goliat. NI är viktiga, NI är som jag. VI är ovärderliga. Kärlek till ER.

30 dec 2016

Comments powered by Disqus