Jag sitter och ler där jag sitter framför nyhetsmorgon. Jag lyssnar på ett inslag och inser att det eventuellt finns hopp, även för mig. Ni som känner till mig och mina tillkortakommanden, kommer att förstå rätt snart.

För det första, jag har faktiskt lyckas boka tid hos frisören, i och för sig ungefär ett halvår efter jag tänkte få håret klippt, läs, behövde få håret klippt. På tv talar de om höstens hårmode och jag tänker: Jag är ju redan där!

De talar nämligen om rufsighet och stökigt hår. Färgen, de säger något fint ord som jag inte kommer ihåg men de talar om att gärna ha mörkare färg i hårbotten och lite ljusare slingor eller mörkare i längderna. Check! tänker jag glatt. De visar tre långa frisyrer. Check! tänker jag igen. Både med och utan lugg, check. De visar en fläta, som tydligt varit väldigt modernt i sommar. Flätan ska vara förstörd, förklarar stylisten. Det vill säga rufsig och tillstökad. Check, check. Håret får även vara lite rakare upptill och lite lockigt vågigt ner till. Check.

Så enligt mig, borde jag ett under av modernitet vad det gäller hårmode. Fantastiskt, jag som alltid kommer tvåa, hm eller kanske sist vad det gäller fåfänga och stil. Det må vara att stylisten på nyhetsmorgon betonar, ofta, att det bara ska se ut som om man vaknar till dessa frisyrer men det krävs att man stylar håret, varje morgon...

Hm, där faller jag, innan målsnöret men väljer att blunda för det, kravla mig över mållinjen, ta mitt naturligt stökiga hår, nyduschat och fuktigt, väldigt ostylat, dressa upp för arbetsdagen, ta på maskaran, som jag både vet vad den heter och kan kleta på fransarna, sedan glider jag glatt vidare ut i dagen med känslan av att vara ett med höstens mode. God morgon världen!

29 aug 2016