Idag, idag är det en sådan där dag man endast ska ta sig igenom, ta sig över mållinjen. Totalt dränerad på all energi sitter jag i soffan och reflekterar eller, gör jag det, egentligen?

Huvudet sitter visserligen fast på kroppen (jag har kikat efter i spegeln) men om jag kunde titta på skallens insida, är jag rädd och rätt övertygad om att jag skulle finna den gapande tom. Kunde jag ropa in och lyssna i det tomrummet är jag tämligen säker på att ekot skulle var magnifikt. Kanske kunde jag leja någon, leja någon att skrika något klokt? Då kunde jag njuta i tron att det var jag själv som tänkte en riktigt, redig och bra tanke.

Nå, alla dagar är inte som vissa dagar, tack och lov. Imorgon tänker jag mig, att jag ska tänka mina egna tankar utan större tankevurpor. Inga baktankar, misstankar eller tvångstankar, det ska jag ha i åtanke och kanske blir det lättare att vid kvällens slut, ha bättre eftertanke och känna mer omtanke för den lilla boll som sitter på denna trötta lekamen.

21 Nov 2016