Att gå i skuggans dal eller i dödsskuggans dal låter föga muntert. Funderar ändå om det inte är en väldigt bra erfarenhet, att ha provat på att vandra där, inte för att jag förespåkar att gräva ner sig i elände men att ha det med sig och relatera till i andra situationer som man hamnar i. Erfarenheten gör det även lättare att förstå andra som har det tungt eller har hamnat i svårigheter och det gör kanske att vi har möjlighet att vara ännu bättre medmänniskor, bry oss om och sätta oss in i någon annans situation, kanske har upplevelser som gör att vi kan var till stöd eller hjälp.  

Lillemans erfarenheter av skuggan är ännu bara sin egen och andras synliga skygga i ljusets sken. Den skuggan är ännu endast positiv, han skiner upp och påpekar att det är hans skugga eller min och vi vinkar och skrattar. Jag önskar honom erfarenheter, absolut men hoppas att han slipper de riktigt mörk på ett bra tag.

Den faktiska skuggan som följer oss vart vi går, är stark och mörk då vi är i ordentligt solsken eller väl upplysta på annat sätt, skuggan är endast svagt skönjbar då ljuset på oss är svagt. Hur ska man då se på det? Vad ska man välja?

Jag har valt, jag föredrag att stå i strålande sken, vara lycklig, brinna och ha en skugga mörk som natten, än att gå i blitt ljus med den svagaste av skuggor. Är det så att då man har det som bäst är fallet som högst, svårast och gör mest ont och är det så, att om man inte satsar, vågar sticka ut hakan och ta för sig, har man inget att förlora och smällen blir inte så stor? Ska man fega?

Nej, låt oss satsa fullt ut, leva på eggen, våga och vinna, ge f-n i att skämmas för att vi har eller hade en tro, en vilja och ett hopp. Kanske en tro på en annan människa, vågade älska den och ge denne en chans, kanske till och med en andra och tredje chans. Visst det gör ont om man tar fel, om man misstar sig på en person, vågar älska och blir sviken men jag tycker att det är värt att leva på riktigt, att inte ge upp tron på livet.

 

img-1995.jpg

Var glad om du vågade dig på ett lockande projekt, om än det gick i stöpet och ”folk” skakade på huvudet: Vad var det jag sa? Var banne mig stolt för att du var en som satsade. Kanske hoppade du och kraschade totalt men det hade kunnat gå. Visst ska man lära sig av sina egna och andras misstag men går man och konstant är rädd för att inte lyckas med det man företar sig eller vill företa sig, står man rätt still i tillvaron. Jag blir glad då jag ser par som strålar och är lyckliga, då människor jagar sin dröm eller kanske redan hittat den och följer den. Men jag blir också glad då jag ser eller hör de som provat sina vingar, fann att de inte lyfte dem som de hoppats och önskat, för att sedan resa sig upp, borsta av sig, se sig om och funderar: Vad ska jag pröva härnäst?

Känn bubblorna och fjärilarna i magen till nya spännande mål, känn hur lyckan att eventuellt börja se på sin dröm i ett annat ljus komma. Livet är häftigt och läskigt, fullt av både positiva och negativa skuggor men glöm inte att livet är till för att levas, ta tag i det och fånga det, vilken grej!

13 feb 2013

Comments powered by Disqus