I min skidklubb var vi, som jag skrivit innan om, väldigt tighta och det känns ofta som om vi då levde mer som syskon än som skidkolegor och vänner. Vi var uppe i varandra långa perioder, lyssnade på varandras planer, idéer och små surr, sorger, brister, klagomål och snarkningar. Då det gick tungt i livet eller spåret hade vi ofta någon i snarkofagen bredvid så vi kunde lätta våra hjärtan.

Jag vet inte när eller hur, vad eller vem som kom med idéen, en idé som hjälpte mig och andra vid många tillfällen. Kanske var det mest jag och min ”syster” Kicki som använde oss av den, idéen att om man hade det jobbig av något slag eller misslyckats med något hade man all rätt att klaga, gnälla och berätta om det man hade på hjärtat. Inga begränsningar om vad man fick gny om, det enda som begränsade var tiden. Man fick max gnälla en timme!

Var det något som jag hade på hjärtat åberopade jag min ”tycka-synd-om- timme”. Sedan stötte vi och blötte vi ämnet tillsammans en stund och det var helt tillåtet att grotta ned sig i eländet ordentligt och vara hur ynklig som helst. Om det hjälpte? Jag skulle säga att det hjälpte oerhört mycket. Vi fick en timmas terapi tid av varandra men i och med att vi börjat prata om problemet så luckrades de mörka tankarna ofta upp och det gick lättare att se på sin tillvaron med tillförsikt. Drog vi över tiden någon gång? Jag tror inte det. Bara det att man önskat sin timme och lättade på hjärtat, vände det värsta och jag tror knappt att det tagit en hel timma någon gång.

Detta begrepp lever vidare än idag. ”Syrran Kicki” och jag använder det fortfarande och jag sprider det vidare i kring mig, om någon annan vän har haft det tufft har jag ibland föreslagit en ”tycka-synd-om-timme”, sagt att denne kan få prata om det jobbiga max en timme och sedan rycka upp sig något. Nästa dag har man ju ytterligare en ”tycka-synd-om-timme” att nyttja om det fortfarande finns behov.

Vad är då så bra med detta? Det låter ju som om man måste bli värsta klagomuren i mitt sällskap. Absolut inte men om jag begränsar mitt gnällande till max en timme om dag och gör detta koncentrerat under mindre än en timme, innebär det att de övriga 23 timmarna per dygn borde jag kunna kvittra desto mer!

5 jan 2013

Comments powered by Disqus