Efter torsdag eftermiddag har jag kunnat, för första gången på länge, väldigt länge, vara totalt avslappnad. Nej, har inte köpt alla julklappar och nej julen var inte det som stressade, utan försäkringskassan.

De har varit ett hot mot min sinnesfrid ett antal gånger. Jag hade för många år sedan en diskussion med denna myndighet angående en veckas ersättning. I mitt sjukintyg hade läkaren missat att fylla i någonting så jag blev inte beviljad peng för denna vecka. Det jobbiga då var inte uteblivna pengar, trots att jag behövde dem, utan känslan av att inte vara trodd, att känna sig som en lögnare och fuskare. Efter denna händelse och samtal så startade min fobi för denna ”kassa”.

I skrivande stund är jag sjukskriven till stor del och livet är inte lätt varje dag. Följden blev stress över att mina problem inte vill försvinna eller att det tar sådan tid att bli som vanligt igen och börja arbeta för fullt.

Jag har varit tvungen att dissekera rötterna till min stress för att försöka bli av med den. Där fann jag efter att ha talat med min kloka chef, att stress över att bli fullt arbetsförd snabbt kunde jag släppa. Där under ytan fann jag också att jag försöker att skynda på mitt tillfrisknande av fel orsak. Jag försökte gå upp till mer procent, för andras skull och framför allt för försökringskassans skull (jag ville inte att de skulle bli missnöjda med mig) men det lyckades inte. Vad skulle f- kassan säga nu?

Här i Arvidsjaur har vi en företagshälsovård utan dess like tror jag. Det måste vara så. De har ställt upp, fixat, donat, pratat, medicinerat och försökt lösa problemet Mia. Nu i veckan ordnade de med videokonferens för mig, dem och F-kassehandledaren. Vilken grej. Alla kunde tillsammans ventilera och vad händer? Jo, jag får höra att jag endast behöver och ska koncentrera mig på min rehabilitering, inte oroa mig och stressa för deras skull, utan bara se till mig själv. Hotbilden jag sett framför mig var bara en vålnad från mitt förflutna. Hur skönt var inte det att få svart på vitt? Jag sov som en bäbis på natten, efter månader av funderingar. Jag känner mig lugn och avslappnad och tror nu på att jag verkligen kan helas i min egen fart.

Jag har sådan lust att tillägga att jag aldrig mer ska säga ett ont ord om myndigheten men det kanske är att ta i. MEn jag tror min fobi är botad för gott och idag har jag god lust att lägga till dem i vännerlistan på Facebook!

22 dec 2012

Comments powered by Disqus