Vad kan jag säga till mitt försvar? Förlåt, det bara hände? Jag var inte beredd? Men det var jag ju. Jag hade preparerat mig, jag hade bäddat bra genom att äta ordentligt, sova mycket natten innan, plus en stund på självaste aftonen. Jag hade handlat och tänkt till.

Nå, till saken då. Mitt nyår skulle se ut som förra året var det tänkt. Jag, lilleman och två kompisar firade in 2012 ihop efter vi ätit med våra föräldrar på var sitt håll och sedan strålade vi samman hemma hos mig. Det skulle vi göra även i år. Detta var en fin "tradition" och det gick väldigt bra även iår, ialla fall i början. Jag gjorde min del vid middagen hos mor och far och alla vi som var där hade det jätte trevligt och det var gott och roligt. Har så mycket härliga människor ikring mig. Mätta och glada åkte sonen och jag taxi hem och gjorde sovrutinerna i rätt ordning, om än något senare än vanligt. Jag hade lämnat en nyckel till mina kompisar så de skulle kunna komma in utan att ringa på dörren. Jag och mitt lilla hjärta dök ner i sängen och sonen ville inte sova direkt utan låg och filosoferade lite. (Undrar vem han brås på…) Jag hörde mina kompisar ute i vardagsrummet och ett litet Hoho, i dörröppningen. Jag vinkade där jag låg i mörkret för att visa att jag var vaken och att sonen inte somnat ännu. Hon smög ut igen. Jag tänkte på att det var mysigt att de var här, då vi träffas alltför sällan. (De bor i ”södern”) Jag låg kvar en stund, upptäckte att jag slumrat till lite och studsade upp för att gå in till mina vänner.

Vilka vänner? De var inte i vardagsrummet, inte i köket. De var borta! Då sneglade jag på klockan på mikrovågsugnen, 1.05. Hm, 1.05 innebär vadå? tänkte jag något trögt och det tog en sekund eller två innan jag fattat att min slummer varat i ca 2,5 timme! Det visade sig att mina vänner varit rädd att störa lilleman och tordes inte komma in och kolla, tänkte sedan att jag nog behövde sova. Hrmpf! Jag hade ju sovit massa innan för att vara alert och redo. Mitt mysiga firande blev bara en rumphuggen dröm och jag skickade sms till mina vänner, beklagade min frånvaro, bad om ursäkt att jag inte lyckades hålla mig vaken. Snopet gick jag sedan och borstade tänderna och huset kändes konstigt tomt och övergivet. Jag som bara ”Dure å’ en stond” missade rubb och stubb, den tänkta vickningen, skålen och myspratet som jag minns färskt från förra året.

Jag ler stort när jag skriver vidare härifrån. Det känns som om jag snart ska skåla in det nya året, som om det är ikväll det händer och jag tror banne mig att JAG SKA SKÅLA IN DET NYA ÅRET IKVÄLL, exakt 24 timmar senare! Det bestämmer jag att jag gör. Man kan ju inte vara utan slut! Skriver därför som i slutet av förra inlägget: Gott slut och se till att ni får en fantastisk start på det nya året!  

 

1 jan 2013

Comments powered by Disqus