Det finns så många värmare av alla de slag, vetevärmare, skovärmare, benvärmare, kupévärmare, värmefiltar, värmeelement, diesel och bensinvärmare, doppvärmare, hm, sängvärmare och den lite mindre positiva värmaren, bänkvärmaren.

Jag är ingen ”bänkvärmartyp” och det är jag glad och stolt över. En bänkvärmartyp, för mig, innebär att man blir tilldelad den mindre önskvärda platsen och accepterar den och gör inte mycket för att komma därifrån. Jag menar inte den som kämpar, sliter och visar att man vill och kan men kanske ändå får lov att ta hand om bänken ett tag, får ansvaret att se till att den är uppvärmd.

Det är nu dag nummer två, som jag har det bättre än igår och det känns sagolikt skönt. Jag gör inte många skutt ännu och kanske är det inte ens rätt medicin för mig och jag får göra om allt igen men två dagar i rad åt rätt håll, vill gärna citera prinsessan Madeleine Thérèse Amelie Josephine: Tihi!

Åter till ämnet värmare. I dag på eftermiddagen ringde telefonen och det var Interflora som ville komma på besök för att lämna över lite blommor. Jag hälsade dem naturligtvis hjärtligt välkomna och började spekulera från vem det kunde vara, för det hör verkligen inte till min vardag eller helg för den delen, att det levereras blommor till dörren. Blommorna anlände och min son var imponerad över att mamma hade fått paket och vi öppnade dem.

img-1946.jpg

Värmen i hjärtat och maggropen berodde egentligen inte på den otroligt fina tulpanbuketten som stack upp sitt vackra huvud ovan silkespappret. Värmen kom till mig från kortet, orden på det och från den oväntade sändaren. Sändaren är en glädjespridare utan dess like och som själv kämpar med en bråkande kropp. Häftigt då människor som själv har det tufft, finner tid och ork att peppa någon annan. Jag säger: Tack, du gjorde verkligen min dag bättre, fortsätt att vara du, fortsätt att visa att du heller inte tänker acceptera att vara en bänkvärmare, utan en hjärtevärmare av stora mått!

22 feb 2013

Comments powered by Disqus